Pure

Vad gör man när vännerna sviker? När man trodde att man föralltid skulle hålla ihop? När man är tre personer och en blir utanför, och den som är utanför är du.

 När de tror att dom kan bete sig hur dom vill mot dig, och ta dig för givet. När dom tror att de har ett så mycket coolare liv än dig och försöker göra upp planer åt dig, med din 12 åriga lillebror, jo man tackar, men jag kan faktiskt ta hand om mig själv, jag lovar. När dom ringer förväntas du lyssna på allt dom har att berätta, men när du ringer så är det inte viktigt. När du inte orkar berätta för dom hur du känner, för du orkar inte bråka, du kommer ihåg hur det blev sist. När dom gör upp planer, med varandra, utan dig, berättar om planerna men bjuder inte med dig. När dom klagar på människor som inte bjuder med alla. När dom gör desamma mot dig, märker dom det inte.

Jo tack, jag vet hur det känns. Det är inte första gången, förmodligen inte sista heller. Men varför säger jag inget? Varför frågar jag inte? Jag vet inte. Det är väl inte min stil. Men borde jag kanske fråga? Om dom inte vill ha mig med blir det väl bäst såhär.

Jag duger ibland, men det kanske är bäst att nöja sig med det.