Mormor

Du får aldrig skrämma mig så igen, aldrig!
 
När morfar ringde och sa att du inte kunde andas slutade jag också att andas. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Nu vet jag att du mår bättre och jag kan inte beskriva hur lycklig jag är över det.

Jag vet att jag har försökt att förneka att du är gammal och sjuk, och jag har lyckats rätt bra, tills igår. Döden är något som inte går att förneka, det händer alla, alla kommer vi någon gång att dö. Varför har vi så svårt att acceptera det, och varfär är vi så rädda för den?

Jag har börjat inse att man måste uppskatta det man har, innan det är för sent. Jag vet att det låter klyschigt, men det är sant. Jag är expert på att alltid vara upptagen med att hitta allt negativt i vardagen istället för hitta det positiva, men nu är det skärpning som gäller!

Det är dags att vi börjar uppskatta de saker som är viktiga i livet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback