Pure

Det är alltid på kvällskvisten bloggaren i mig kryper fram, redo att skriva av sig. Oftast tar dock tröttheten över, men ibland vinner den lilla bloggaren, som nu tillexempel. Den senaste veckans väder har varit underbart, har njutit så gott jag har kunnat och sugit åt mig av sommarkänslorna för i helgen var jag tvungen att plugga, inte okej! Denna vecka har vädret svalnat av en aning, inte lika nice, men det kommer väl. Nu känner jag hur detta inlägg börjar spåra iväg, och likna mer än väderprognos, men egentligen vet jag väl inte riktigt vad jag ville ha sagt med inlägget heller. En hel del har förändrats på kort tid, vänner man trodde man skulle ha livet ut sviker, sorgligt, men sant. Egentligen blir man inte ledsen, snarare besviken över att personen inte var den man trodde att den var. Okej, nu börjar det märkas att jag är trött, avrundar inlägget med ett foto.